mitt huvud gör så ont, ändå blev inte kvällen sen. jag och anton skulle kolla på film men jag somnade.

förlåt.

ibland önska jag att jag bodde helt öde så jag bara kunde skrika ut allting som finns på insdan.

de river och sliter i mig. jag vill inte vara vad jag är nu, idag. jag skäms så.

tänker bara på mig själv, skrattar åt folk som har de värre än mig. fan, jag pissar på alla.

nu ska jag ner och äta ben & jerry's. usch. jag vill ut och springa, tjokis. men de kommer aldrig bi av, jag vet de. jag gör aldrig nånting jag tänker göra. fan.

det här är ingen bra dag, för jag saknar anton också, trots att han bara åkte för typ två timmar sen.

saknar din värme, din bränheta hud som ger trygghet.

dina varma pussar, kramar, gosningar i håret. jag vill göra hjärtan med våra händer. NU.

bara vara.

som du ser är alla inlägg borta, äntligen. jag kommer antagligen börja använda min blogg på ett helt annat sätt än innan, om jag ens fortsätter.
i morgon åker jag i alla fall iväg till hönö en sväng och stannar nog till på söndag kankse, jag vet inte än.
kommer nog kännas lite konstigt att återvända till den där ön alltså. så mycket som hände där på bara några dagar, så mycket som byggdes upp och som sedan rasade. ön är skrämmande. men samtidigt som jag skräms lite av att åka dit, så har jag ganska höga förväntningar. det finns en del underbara minnen där ifrån också, stunder då man bara ville att tiden skulle stanna, att någon skulle ta ett kort så man kunde spara det och hänga upp på väggen.
oscar, antons bror, lyckades med att knäppa ett sånt tillfälle med sin kamera, och här kommer den.
för någon annan kankse de bara är en ful bild, men jag älskar den. både jag och syster ser lyckliga och glada ut. jag älskar dig, louise.